Imorse vid sex så lämnade jag mitt kära Seattle! Min värdpappa körde ut mig och allt gick jättebra. Väskorna vägde precis det det fick, så det kallar jag bra packning! Himla trött dock efter att bara ha sovit en och en halv timme. Men så går det när man är på Emmas hejdå-kalas kvällen innan haha! 

Men nu har jag landat i Chicago och är hemma hos Anne-Sofie :) Jättekul att ses igen och vi har nu käkat lunch och ska nu dra ner downtown! Det enda sura hittills var att taxin hit blev riktigt dyr då de inte hade något fast pris ut till stället där hon bor utan fick köra på taxameter. Sedan hitta han ju inte här heller så att han fick stanna och fråga efter vägen! Sånt gör mig irriterad och så gick det på 93 dollar!! Sura pengar men men, det är inget man kan göra åt nu! 

Nu ska jag njuta av sällskapet och Chicago! Imorn drar vi till Six flags med Emma som vi också var på au pair skolan med, så det ska bli jättekul att ses! 

Inte jättemycket från egen del dock men jag har minsann kollat på sport och hejjat! I tisdags var jag, min värdmamma och mina värdbarn på basket! Det var vårt lag lag Seattle Storms som spelade och de är ett av de bästa lagen i damernas NBA. Förra året vann dom hela skiten! Så det var verkligen jättekul att få se dem spela, då jag inte har kollat på basket live än under mitt år. De vann matchen med mer än 10 poäng! 

I söndags var det en lugn och skön dag! Det blev upp tidigt (6.30) för att åka till sjukhuset med min värdpappa och Oliver. Min värdpappa var tvungen att kolla till sina patienter så jag och Oliver käkade frukost i cafeterian under tiden. Sedan bar det av ut till Snoqualmie Pass där vi mötte upp resten av familjen och några kompisar för att hika. Det var riktigt skönt och vi gick ungefär en mil. 

På hemvägen därifrån stannade vi till på en outlet så jag kunde köpa med mig ett par till Adidas löparskor eftersom det är så bra pris på dem här. Blev även ett par rosa och gula shorts för 5 dollar. Och de är snyggare än vad de låter! 

På kvällen blev det god middag hos våra grannar :)

Kom precis hem efter en skön fredagkväll med Emma. Vi drog upp till Target (oj vad jag kommer sakna den affären!) för att inhandla lite biosnacks. Sjääääälvklart springer vi på skorean och jag fyndar ett par mörkbruna kilklackar för 6 dollar! Man kan faktiskt inte låta bli då! Men efter Target blev det då bio och vi såg Crazy Stupid Love. En riktigt härlig rom-com (romantic comedy, mitt nya smeknamn för det) så den kan jag verkligen rekommendera. Och jag tror att alla kvinnor i biosalongen var lika uppspelta över att få lägga ögonen på Ryan Gosling som har en av huvudrollerna. Sedan han var med i Dagboken så var jag fast. Han är min drömman!! Eller jaa, efter David Beckham då! 

Annars då. Joo, äntligen har solen börjat skina på oss här i Seattle och det har kommit över 20 grader i två dagar!! Imorn förväntas riktigt göttigt väder med och då ska jag och Emma göra stan. En sista gång innan vi drar alltså, vårt kära Seattle! 

Men nu väntar några omgångar av Harpan innan jag ska få min skönhetssömn! 

Puss på er!

Igår när jag skulle gå till parken med ungarna och deras kompisar (läs 4 barn) så stannade jag till i vår gränd och pratade med vår granne Ali. Hon frågade hur det kändes att det inte var så långt tid kvar, hur det kändes att komma hem och allt sånt. Jag sa det vanliga att jag längtade jättemycket efter att komma hem nu och att i mitt huvud så är jag redan hemma med tanke på allt som måste fixas de få veckorna jag är hemma. Men att jag samtidigt kommer sakna Seattle så otroligt mycket osv. Sen la jag även till att jag kände mig väldigt färdig som au pair och att ett år räckte verkligen. 

I samma veva börjar barnen springa runt och skrika och kasta saker på varandra och nästan springa ut i vägen och jag får skrika på dem och försöka lugna ner alla i några minuter! När jag sedan vänder mig om till Ali så säger hon: Du var trött på au pair sa du? och skrattar! 

Så jaa, jag är klar med detta jobbet nu! Och även att jag älskar mina ungar väldigt mycket så känns det helt rätt att åka hem!

Om två veckor sätter jag mig på planet hem och jag kan inte vara mer taggad!

Vilken toppenhelg!! Den hade allt. Fest, sol, värme, bio, middag på Cheesecake, bbq och häng med mina underbara vänner! 

I fredags så tog jag bussen ut till Steffi efter att jag slutat jobba. Hon plockade upp mig och vi åkte direkt till hennes kompis Jason. Där hängde vi med lite kompisar, spelade tv-spel och varje gång man förlorade fick man ta en shot. Kan ju säga att jag inte är en pärla på tv-spel men sjukt kul var det! Sedan sov vi där över natten. 

På lördagen vaknade vi upp till strålande sol och jag och Steffi körde drive-in Starbucks innan vi for hem till mig. Där väntades en liten hej då-bbq för de närmsta sörjande. Haha nej skämt och sido, jag hade bara en liten tillställning för några grannar och de få kompisarna som är kvar. Vi grillade hamburgare, satt och pratade och göttade oss i solen. Barnen var extra exalterade eftersom Erik dök upp och han gav Oliver bollen med autografer från alla Sounders-spelare som han lovat. Oliver var i himmelriket :) 

Senare på kvällen festade jag och Emma till det här nere i min källare. Samtidigt satt vi och kollade hur mycket csn-lånet låg på, hur lång tid det skulle ta att betala tillbaka och hur mycket vi kommer tjäna när vi är klara med universitetet. Som Emma sa: Jag tror vi är redo för att börja plugga nu, när vi sitter och kollar på allt sånt här när vi förfestar haha! Sen bar det av ner till stan där vi mötte upp min kompis Ian och några kompisar till han. Vi gick runt bland lite olika barer och hade det trevligt. Jag var inte hemma i sängen förens fram emot fem-tiden. 

Upp vid nio på söndagen för att slänga ihop lite chokladbollar som jag skulle ta med mig till mitt au pair-möte. Vi skulle ha en host family picknick, men eftersom min v-familj var upptagna så hängde Emma med istället. Denna dagen var den finaste och varmaste av alla och jag tror att temperaturen steg upp emot 28 grader! Picknicken var i en park och det fanns mängder med mat. Perfekt för ett par hungriga svenskar! 

På eftermiddagen lekte jag och Emma turister i vår egna stad och åkte med en sightseeingbuss som heter Ride the Ducks. Vi kan ju egentligen alla ställen, men det är lite speciellt för att de spelar massa musik som man ska sjunga med till i bussen och det är riktigt go stämning. Så det var absolut bra att vi gjorde det innan vi åker hem :) På kvällen mötte vi upp Rebecka, Ann och Karin för att fira Rebecka som fyllde 21. Vi käkade supergod middag på Cheesecake Factory och jag och Emma blev för andra gången denna dag otroligt mätta! Efter middag gick vi på bio och såg "Friends wirh benefits". SJUKT BRA!!! Se den :) 

En topptopp helg med andra ord! Och nu är det endast 17 dagar tills jag landar i Sverige.17!!!

Nu blir det te och Desperate Housewives i sängen. 

Nattinatti!

Igår så jobbade som jag gjort innan i veckan. Upp vid 7, ge barnen frukost och iväg till simträningen som börjar vid halv 8. Sedan skjutsa iväg dem till sina camp, Martha är på camp mellan 9-13 och Oliver mellan 8.30-16.00. Mina ungar har olika camp varje vecka, allt från sportcamp till robot-camp haha. Men jag klagar inte för det gör att jag får några timmar av varje dag. 

Men på kvällen var det äntligen dags! Seattle Sounders skulle möta Manchester United! Så direkt när jag hade slutat gick jag ner till arenan och mötte upp Malin och Eriks föräldrar. Det var magisk stämning med 67 052 personer på läktaren, rekord!! Det var så jäkla häftigt! Första halvlek var riktigt jämn och bra och det stod "bara" 1-0 till United i halvlek. Men i andra bytte Seattle spelare hej vilt för att låta alla spela mot Man U! God tanke men det rörde upp Seattles spel och Man U kunde leka med dem! Matchen slutade till sist 7-0 till Man U och Rooney gjorde hattrick! Vilken kille alltså! 

Usch, idag har varit en konstig dag! Den har varit så himla skönt för jag har i stort sett inte behövt jobba nånting och kunnat bara ta det lugnt. Men samtidigt har jag varit så uppe i varv och också haft en klump i magen hela dagen och inte kunnat fokusera på nåt. Jag tror det beror på allt som händer i mitt liv just nu. Det är många stora omställningar på gång och samtidigt så mycket småfix som måste bli klart. Så nu ikväll gick jag till gymmet och sprang av mig lite av stressen på löpbandet, jag tog en timmes bubbelbad men tända ljus och drack te. Så imorn hoppas jag att det ska kännas lite bättre igen. 

Under hela mitt år här i USA så har jag knappt haft någon hemlängtan alls. Och det har varit jätteskönt för det har gjort allt så mycket lättare här borta och jag har verkligen kunnat njuta av mitt liv här. Och kära familj och vänner där hemma, jag säger inte att jag inte har saknat och längtat efter er för det har jag!! 

Men ända sen jag fått mitt hemresedatum nu så känner jag bara att jag vill hem NU! Och det är inte att jag är trött på livet i Seattle. Jag är väldigt trött på att vara au pair och helt klar med det men jag älskar Seattle och USA nåt enormt och kommer sakna det jättemycket när jag kommer hem! Men samtidigt så är jag superexalterad och jättelycklig över att få komma hem! För nu kan jag inte tänka att jag kommer hem en dag men det är ett tag kvar. Jag kan inte säga när folk frågar att jag har 6, 4 eller 2 månader kvar eller att vi ses i sommar. För nu är det sommar och nu är jag hemma om tre veckor! 

JAG KAN KNAPPT VÄNTA! Men innan jag kommer hem igen så ska jag verkligen försöka njuta av min sista tid i staterna för den här gången, för jag kommer tillbaka! Men nu, nu är jag redo för Sverige igen! Vi ses om tre veckor!!

I söndags kom jag hem efter en dryg veckas semester med min värdfamilj i Montana. Min värdpappa är därifrån och de har en stuga inne i nationalparken vid lake McDonald. Hur vackert som helst! Under veckan hann vi med att träffa släkt, njuta av semester i solen, hika upp för ett berg, vara på nöjesfält och vattenland, åka mycket bil, grilla Smores och bara njuta. Och självklart till min stora lycka så spelade vi fotboll varje kväll! 

Kom idag hem från en dryg veckas semester med min värdfamilj i Montana! Så bloggfronten har varit otroligt kass, men nu ska jag försöka ta tag i dessa sista veckor. För tro det eller ej, men nu kan jag inte längre säga att jag ens har en månad kvar. Om 25 dagar står jag på Landvetters flygplats och är hemma igen! Obeskrivligt :)