Igår när jag skulle gå till parken med ungarna och deras kompisar (läs 4 barn) så stannade jag till i vår gränd och pratade med vår granne Ali. Hon frågade hur det kändes att det inte var så långt tid kvar, hur det kändes att komma hem och allt sånt. Jag sa det vanliga att jag längtade jättemycket efter att komma hem nu och att i mitt huvud så är jag redan hemma med tanke på allt som måste fixas de få veckorna jag är hemma. Men att jag samtidigt kommer sakna Seattle så otroligt mycket osv. Sen la jag även till att jag kände mig väldigt färdig som au pair och att ett år räckte verkligen. 

I samma veva börjar barnen springa runt och skrika och kasta saker på varandra och nästan springa ut i vägen och jag får skrika på dem och försöka lugna ner alla i några minuter! När jag sedan vänder mig om till Ali så säger hon: Du var trött på au pair sa du? och skrattar! 

Så jaa, jag är klar med detta jobbet nu! Och även att jag älskar mina ungar väldigt mycket så känns det helt rätt att åka hem!

Om två veckor sätter jag mig på planet hem och jag kan inte vara mer taggad!