Hawaii, dag sju!

Vår sista dag på ön och vi försökte ta oss upp rätt skapligt för att ta oss till det ökända Pearl Harbour. Det gick sådär. Vi snoozade nån timma till innan vi efter snabbt ihoppackande och utcheckande tog oss iväg. Efter någon halvtimmes bussresa var vi framme och vandrade in på området. Det är en rätt häftig känsla att kliva in på en plats där det har hänt något så här stort. Väldigt svårt att ta till sig när man står där och blickar ut över det blåa havet med palmerna vajandes bredvid. Det verkligen positiva med Pearl Harbour var att i stort sett allt var gratis där. Det enda som kostade något var att gå ombord på en av båtarna som inte sjönk, men det kände vi inte att vi hade behov av. Så vi såg en film om vad som egentligen hände den där dagen för nästan 70 år sedan, checkade in personer som hade överlevt och åkte båt ut till Arizona memorial. 

Denna memorial är sjukt cool och väldigt läskigt om man tänker på det. Vi åkte ut till en byggnad som står ute i vattnet och även över en av båtarna som sjönk. Delar av båten sticker upp över ytan och det ligger fortfarande runt 1000 lik inne i båten som de inte har tagit upp än. Båten läcker även olja fortfarande efter 70 år. Någon sa att det finns runt tusen liter olja kvar i båten. Dumma amerikaner som inte kan ta ut den! 

När vi kom tillbaka till Waikiki hängde vi lite på stranden innan det var dags att för en sista gång bege oss tillbaka till hostelet för att hämta upp våra väskor och hoppa på bussen till flygplatsen. Det har varit en mycket känslosam resa då mycket har varit i görningen. Alla skratt som har gett mig magknip på denna resan har jag tappat räkningen på och hur skönt det var att komma bort från vardagen i Seattle och bara njuta på Hawaii är svårt att beskriva. Samtidigt har jag nog aldrig fällt så många tårar på en semester heller. Angelica är snart tillbaka i Sverige, Josefin hittade tillslut efter hennes tuffa tid en familj i San Francisco och hur glad jag är för bådas skull så hatar jag att se dem lämna.

Men allt detta har kryddat denna resa så att det har blivit en av de bästa jag någonsin gjort. Vilka tjejer jag har! Tack tack tack brudar! Jag gillar er skarpt! ♥♥










Survivors










Söööööt
















Brudarna ute på memorial




Oljan..
































Henna nu, riktig snart



Vacker soluppgång på väg hem








Mt. Rainier

Kommentarer
Postat av: Anonym

vad var det med hennes familj i seattle då?;)

2011-02-02 @ 13:28:40
Postat av: malin

inte avis, inte alls ;)

2011-02-08 @ 18:44:24
URL: http://wakoo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0