Efter att ha hållt på med en sak år ut och år in i elva år, i snö, regn, lera och sol, är det väldigt konstigt när man helt plötsligt slutar. Jag var åtta år när jag började spela fotboll och har hållit på jämt sedan dess. Haft bollen vid mina sida var och varannan dag, kört fyspass och konsidtionspass så att man tror att man ska spy och blivit förvånad om jag tittar ner på mina ben och inte ser blåmärken under en fotbollssäsong. Och när man väl är inne i säsongen så tänker man inte alltid på hur fantasktiskt det är med fotboll. Man liksom bara glider med. 11 månaders fotboll per år och det blir en vana. 

Men nu när jag inte har spelat fotboll på ett halvår så saknar man även alla små saker med fotbollen. Jag saknar att ge mig ut och springa i -15 på ishal asfalt innan träningen börjar på konstgräset, saknar lukten av benskydd (äckligt jag vet), saknar att gå på det riktiga gräset i april när det fortfarande är lerbad under och jag saknar träningarna på sommaren då det räcker med shorts och t-shirt och man kan träna sent utan att det blir mörkt. Jag saknar känslan efter ett grymt träningspass, allt skitsnack i omklädningsrummet, torsdagsfika, skjuta, nicka och jag saknar till och med stegen. Helt enkelt saknar jag fotbollen JÄTTEMYCKET! För att inte tala om mitt underbara lag! Ser så enomrt fram emot den dagen när jag kommer åka in på TT-vallen igen! ♥