Lördagsmorgonen började tidigt! Efter att bara fått 15 minuters sömn (normalt när man sover fyra tjejer i samma säng) så hämtade taxin upp oss hemma hos mig klockan fyra. Frukost på flygplatsen klockan fem och sedan gick flyget klockan sex! Mellanlandning i San Francisco och några timmars sömn senare landade vi på Hawaii. Underbar var känslan när varm luft kom strömmandes mot den bleka kropp man fått av att leva i Seattle. 

Vi hittade en buss som tog oss till vårt hostel och sen bar det ut för pizza innan stranden väntade. Relaxade där i några timmar innan solnedgången tog vid. På kvällen gick vi ut på stan och mötte upp några killar som Josefin, Steffi och Angie hade träffat tidigare på dagen. Natten blev lång och innan vi la huvudet på kudden var det långt in på småtimmarna. 

Vem förberedde dig på att man skulle behöva säga hej då till folk i USA när man redan hade lämnat alla hemma? Vem förberedde dig på att du kan träffa folk som blir som en ny familj för dig? Att de är den riktiga tryggheten och glädjen man har här? Vem förberedde dig på att det skulle finnas så många guldklimpar i Seattle? 

Nej allt man fick höra och läsa om var hur man skulle hantera sin hemlängtan till allt hemma, men det var fasingen ingen som förberedde dig på att behöva lämna sina nyfunna vänner här! 

I söndags var det alltså två personer från järngänget som lämnade. 6-2=4. Till sommaren är vi bara två kvar. Usch, vill inte tänka så långt! 

I söndags åkte jag, Sara och Stephanie ut till flygplatsen med Josefin för att säga hej då innan hon flyttade till sin nya familj i San Francisco. Josefin har precis rematchat från sin så kallade värdfamilj här i Seattle och samtidigt som jag hatar att se henne åka så måste vi låta henne gå till en familj som verkligen uppskattar den fina person hon är och så att hon får må bra. Du förtjänar bara det bästa Josefin! 

Vet inte om jag har varit på en flygplats förut då det är bara tråkiga saker som händer. Det var oerhört svårt att säga hej då till familjen hemma men då hade man ett riktigt spännande år framför sig. Nu var det bara jobbigt! Allt gick hyfsat smidigt tills vi kom till säkerhetskontrollen och vi inte fick följa med längre. Då brast det! Vi sa inte så mycket utan lät tårarna säga sitt. Att se Josefin gå igenom säkerhetskontrollen med tårar rinnande på kinderna helt ensam var otroligt tufft. Jag kommer sakna dig något fruktansvärt! Som tur är går det snabbt och smidigt att flyga ner till SF, så vi ses snart igen! :) I love you♥

Men idag är dagen här. Dagen som kommer vara helt klart den jobbigaste sen jag kom hit. Idag måste jag säga hej då till två av mina bästa vänner här i Seattle. Först åker Josefin, och sen sju timmar senare Angelica. Kan inte ens beskriva hur jobbigt detta är!

Fy fasen vad underbart vi har haft då vår vecka på Hawaii bara har sprungit iväg. Men vad roliga grejer vi har gjort. En resa man aldrig glömmer helt enkelt med sina underbaraste vänner! Alla bilder och berättelser från resan kommer så fort som möjligt. Bara väntar på alla bilder från alla andra och sedan är det lite annat som pågår denna helgen, då bloggen kan vänta!

Nu är det äntligen dags för Hawaii!! Som jag har längtat! Ska bli sjukt skönt att komma bort från allt regn och rusk i Seattle och bara få ligga och njuta i solen med min fina vänner! Känner på mig att veckan kommer bli awesome! 

Flyget går klockan 6 imorn bitti så taxin kommer och hämtar oss 4 i natt, så alla tjejer utan Josefin sover här i natt. Josefin åker med ett senare plan så därför sover hon hos Sara, då hon ska agera privatchaufför. 

Så hörs om en vecka!! 

SO LONG! ♥

Igår kväll stack vi alltså iväg på ett collegeparty! Det var vår vän Johanna som känner många pojkar i det huset som bjöd in oss! Så efter middagen stack jag över till Sara för att "kolla på film" och halv elva kom Denice och Greta och hämtade upp oss. Vi åkte iväg till universitetsområdet och parkerade innan vi mötte upp Johanna utanför huset. När vi kom in skulle man visa ID på att man var 18, fråga mig inte varför eftersom det är 21 är men vi gjorde iaf detta och fick ett gult band runt armen. Sedan var det bara att hoppa rakt in i festen. Det var folk överallt som gick runt och ut och in ur allas rum och pratade. Vi träffade Johannas vänner som var jättetrevliga! 

Sedan skulle vi går ner till källaren där det var disko men precis då stängde de igen eftersom polisen var där och hade tagit fast nån kille som var under 21 och drack öl. Ooups! Så vi skyndade oss upp till killarnas rum där vi drack öl och dansade järnet! Skitkul var det! Och det var lite intressant att beskåda det som Johanna hade beskrivit skulle förekomma och sånt man har sett på filmer. Tjejerna klär sig ju så att man vill slänga till dem en kofta och trycker upp rumpan mot killarna hela tiden när de dansar. Tur att det kom lite svenska tjejer och visade hur man dansar! Det var varmt, svettigt och lite småäckligt men det är ju så man har föreställt sig sororitypartys. Check på den nu säger jag och hoppas och tror det blir fler gånger!

Japp, så valde snön att äntligen falla över Seattle igårkväll efter att ha lyst med sin frånvaro sedan november! Och jag som älskar snö blir ju självklart överlycklig. Men jag visste dock att det skulle regna bort idag. Men när jag bor här i Seattle så har jag inte samma kärleksfulla tycke till snön. Då snö här betyder att skolor blir inställda och mer jobb för mig. Och när man som jag, vant mig vid att ha mina sex timmar mitt på dan då jag bara får göra det jag känner för, blir det himla jobbigt att ställa om sig på att ta hand om barnen en hel dag. Jag vet, hemskt att säga när man är au pair men när man har vant sig vid något är det jobbigt att ändra! 

Efter att jag lämnat av Lizette i downtown så mötte jag upp Johanna som var nere i Seattle med hennes mamma och syster. Så kul att se henne igen! Eftersom Vancouver och Seattle ligger så nära varandra är det hur enkelt som helst att åka emellan. Tror det är ca. 20 mil. Så nu var dem nere i min hemstad och jag mötte upp dem för att kika runt i downtown. Sedan kom även Sara och mötte upp oss och jag drog med alla upp till Queen Anne, då jag verkligen tyckte att de skulle se utsikten över staden från Kerry Park. 

Självklart började de ju snöa så in i, så så mycket utsikt blev det inte. Men lite syntes trots allt och de sa att de kunde iaf föreställa sig hur fint det brukade vara haha! Väl uppe på kullen mötte vi också upp Josefin och Stephanie som hade prickat in denna dag för att åka upp och ta kort på utsikten, lyckat tjejer ;)

Men efter att Johanna, hennes mamma och hennes syster hoppat på bussen för att komma downtown igen, gick vi och lunchade på 5 spot och efterrättade på Menchies! :)

En fin, fin vän kommer snart åka ifrån oss i Seattle. I lördags hade vi lite hejdå get together hemma hos Angie. Det var svenska au pairer, angelicas hostfamily, angelicas amerikanska kompisar och lite annat folk som hon har lärt känna under året. En av de trevligaste kvällarna sen jag kom. Toppenlördag! 

Kommer sakna min Angelica jättemycket och detta blir första farvälet detta au pair år. Tyvärr så vet jag ju att det bara fortsätter.. Men jag är himla glad att jag har lärt känna henne och att vi får en vecka på Hawaii ihop i alla fall!! Kan inte fatta att om tre dagar ligger jag på stranden med Angie, Jossan, Steffi och Denice. Top notch! :) 

Jag följer efter min kära vapendragare Martina och slänger in ett STORT inlägg om 2010, men låter bilderna tala för sig!

Igår efter jobbet promenerade jag och Sara ner i regnet för att kolla in art walken även denna torsdag. Tyckte nog att igår var den bästa jag varit på med fina bilder! Där nere mötte vi även upp vår vän Anthony och åkte iväg för att käka lite god, tunn pizza. Trevligt och gott! Efter det bar det av hem till honom för att se The Black Swan, bra men hemsk! Taxin stannade utanför våra hus kvart i tolv, så det var bara bums i säng!

Idag efter spinningen åkte jag upp till Alderwood mall för att träffa Angelica, Josefin och Stephanie för lite lunch och gemytlighet! :)

Var som sagt och såg på Harry Potter igår, äntligen!! Som jag har väntat och nu var Josefin klar med de andra filmer så vi drog upp till Northgate och kolla på den. Svinbra var den!! Och jag fattar inte att dom låter oss vänta ända till sommaren för att få se klart den, gaaah! 

Men mycket sevärd film och fint sällskap som det hade gått allt för lång tid sen jag såg sist! Tack för en myspyskväll fina du!

..kan bara betyda en sak. JULKLAPPAR FRÅN SVERIGE! Då jag tyvärr inte hann få mina julklappar hemifrån innan julen så visste jag att det måste ha kommit under tiden vi var borta. Och mycket riktigt låg det där och väntade på mig när jag kom hem helt fullproppat med julklappar!!

Japp, på lördagskvällen skulle vi då sätta oss på nattåget hem till Seattle efter en fantastisk vecka i Whitefish. Men på lördagsmorgonen får vi reda på att alla tåg är inställda pga av vädret. Himla skit tänkte jag, sitta i en bil i tio timmar är ju inte alls lika kul! Men vi fick i alla fall låna en bil av våra kompisar som skulle ta oss hem. 

När vi sedan ska åka och säga hej då till min värdpappas släkt så ser de att ett tåg som stod där tidigt imorse fortfarande står kvar. Så min värdpappa ringer ner till stationen och det visar sig att det är det tåget som skulle från Seattle till Chicago men det kom inte längre pga av vädret. Så detta tåg skulle vända och åka hem igen samma tid som vårt andra tåg. Så då kunde vi åka med det! :D 

Så resten av lördagen hängde vi mest i min värdpappas systers hus och tog det lugnt. Sen åkte vi ner till tåget och kom inte iväg med det förrens vid tio, en timma försenat. Och detta pga av något elektronikfel. Alltså herregud, tåget har stått inne där hela dagen och ändå inte kunnat fixa det. Men iväg kom vi i alla fall och jag läste lite i min bok innan jag somnade. 

När jag vaknade upp morgonen där på berättade min värdmamma för mig att tåget var försenat då en av ingenjörerna på tåget hade nästan fått en hjärtattack under natten så att vi hade varit tvungna att stanna och få honom till sjukhus och sen plocka upp en ny ingenjör. Så istället för att komma hem vid tio på förmiddagen till Seattle kom vi hem tre på eftermiddagen. Men det positiva med det var att jag han läsa ut min bok och få se all vacker natur som finns i Washington State! Här är ett axplock: 

The Wave är alltså den stora fitnessanläggningen som finns här i lilla Whitefish. Den har ett stort gym, massa klasser och spinning, banor så att du kan spela racketsporter, gympahall och olika pooler. Detta stället är grymt!! Önskar verkligen att det hade funnits hemma i Seattle. Lade ni märke till att jag skrev hemma i Seattle? Mm, för det är så det känns när man åker ifrån staden nu. Om någon börjar prata om nåt i Seattle, så sitter jag och tänker att jaa det är hemma det. För Seattle är mitt andra hem.  

Så igår åkte vi upp för att åka skidor, men det blev inte många åk innan vi gav upp. Det blåste SVINKALLT! Själva temperaturen var ju bara kanske -8 grader men vinden, oj oj oj! Och värst var det att åka i sittliften upp. Som min värdpappa beskrev det: Som att sitta i -10 i badkläder och någon kastar sand på dig! Haha! 

Så det blev bara en halvdag i backen och sen åkte vi till the Wave på eftermiddagen och jag körde både kondition och styrka i gymmet! Nu imorse åkte vi och körde ett spinngpass som var asbra! Men för att inte låta allt för hurtig så sitter jag nu här och äter choklad och dricker cola ;) Måste ju passa på nu de två sista dagarna av året innan allvaret börjar! 

Resten av dagen blir nog himla lugn, skönt! Och så längtar jag tills imorn då det blir en heldag i backen, med -20 och sol! :D

Så just nu befinner jag mig alltså i Whitefish som ligger i Montana. Vi har massa snö och bor i ett jättefint hus som vi hyr för veckan och passar på att träffa min värdpappas syster med familj och även kompisar till honom när vi är här uppe. Imorn kommer också hans andra syster som jag har träffat några gånger och hon är så himla härlig! Precis som resten av hans släkt!

Resan hit började i söndags eftermiddag då vi satte oss på tåget på King Street Station i Seattle!

Detta är alltså dagen då man firar i USA. Så klockan 07.23 blir jag väckt av att Martha ligger på mig och viskar "Merry Christmas" i mitt öra och säger åt mig att komma upp så vi kan börja öppna alla julklappar! Wihooo, när man får höra något sånt blir jag sju år igen!! :)

Julaftonsmorgon började med en mycket fin julskypning med släkten! Det var så himla kul att se alla även om jag inte var en skönhet i kameran med nyvaket ansikte och hår! Men åh så härligt det var att se dem all! Inte så jobbigt heller utan mest kul! :)